fredag 25 maj 2018

Goddag krattskaft!

Självhushållning har sina stunder. Tillfällen när det blir betydligt snabbare och enklare att göra än att köpa. 😊Jag hade brist på gruskrattor. Jag hade 3 extra kratthuvuden liggande, men utan skaft, oanvändbara. Gamla, troligen handsmidda och så vackra.
Husbonden tog de två bästa krattorna, gick till sitt snickeritorra virkesförråd och plockade ut två brädor i senvuxen kvistfri gran och inom en halvtimma hade jag två nya fina krattor, med snygga skaft! 👍
Det hade tagit längre tid att åka och köpa dom. Och jag tvivlar på att det finns så fina krattor att köpa. 💗

måndag 7 maj 2018

Bild på barstolarna!

Vi har fått en idolbild skickad till oss! 😊
Det infinner sig en extra liten känsla av stolthet då bilden visar våra barstolar, som är en del av inredningen på Knut Bar i Stockholm.  💗
Husbonden snickrade ihop rätt mycket av inredning och serveringsbrickor till Knut när baren öppnade för 1,5 år sedan. Med Knuts Norrländska tema så passar den robusta och trärena stilen väldigt bra och ger den där genuina känslan som är så unik för Knut bar. 👍
Här är en bild på barstolarna från när vi var och åt på Knut förra våren.
Husbonden fick en stor beställning på inredning och snickerier. Det var både barstolar, pallar, serveringsbord och mängder av brickor som används som tallrikar, till att lägga upp vissa av maträtterna på. Som den här härliga Norrlandspizzan som dottern åt när vi själva var på Knut förra våren.
Vår egen favorit är nog klädhängarna i den lokal som ligger vägg i vägg och används för särskilda bokningar. Dom är helt enkelt gjorda av naturliga björkstammar som har lämpliga kvistar som Husbonden sparat som hängare.
På en av hängarna har han ritat dit ett litet ansikte med brännpenna. Vi skrattade lite när det tydligen händer att "Stockholmarna" noterar ansiktet och många tror att det tillkommit naturligt.
Roligt folk, stadsborna.😂

tisdag 17 april 2018

Kåta-holk till fåglarna.

Vi älskar ju våra Lappländska småfåglar här på Forsnäs Hemman. 💗 När vi fick ärva de här markerna för ett decennium sedan så kom de "färdiga" med en ENORM mängd holkar som tidigare ägaren Erland och hans barnbarn hade snickrat ihop och satt upp.👍
Och vi har fortsatt i samma tradition. Minst 10-15 holkar av olika slag sätter vi upp varje år. Vi har även hälsat på Erlands & Sigrids dotter Ewa som nu bor utanför Umeå i Vännäsby och sett hur hon och hennes man satt upp tornfalksholkar, så nu har vi satt upp 2 stycken såna holkar även på våra marken.👌
Den här gången är det en vanlig holk för småfåglar, eller en "tit-holk" som vi kallar dom här i Lappland. Men husbonden blev lite kreativ och gjorde just den här holken i form av en kåta. 😊
Vart ska vi sätta upp den? Alldeles nedanför Forsnäs Grillkåta såklart! 
Matchar bra! 😉

tisdag 27 mars 2018

Kokar tjärtvål

Ja, vi har slut på tjärtvål. Inte i badrumsskåpet men på webbutiken. 😁 Så jag passar på att koka lite nytt nu innan påsksemestern. Då kan jag skära upp tvålen imorgon innan vi åker och den kommer torkat tillräckligt för att kunna sälja den när vi kommer hem veckan efter. 👍
Vi har sån tur att vi kan få tag på ganska "lokal" tjära till vår tjärtvål. Äkta jättefin dalbränd tjära från Norrbotten. Den säljs dessutom av ett underbart företag som ligger i en by utanför Piteå, där också en del av mina tidigare Lappgetter har ett nytt hem.💗

Nästa gång jag åker och hälsar på dom så tänker jag köpa med mig en hel dunk hem. I och för sig går det inte så mycket tjära till tvålarna, ca 8% har jag i, men tjära håller också länge och tjärbränning är en utdöende konst, vem vet när jag nästa gång får tag på sån ljuvlig tjära. Men nästa gång kanske vi tagit ytterligare ett steg i vår självförsörjning och lärt oss bränna egen tjära. Vi har i alla fall ett par fina tjärstubbar på lager. 😊

Här är webshopens tjärtvål, snart i lager igen:
http://forsnashemman.tictail.com/product/äkta-tvål-tjära

torsdag 22 februari 2018

Ny knopp på kastrullocket.

Dags för ett inlägg om att Lappa & Laga igen. Knoppen på lock går så ofta sönder, medan själva kastrullocket håller bra. Men det är otroligt lätt att fixa till just detta! Vi har gjort ett tidigare inlägg där jag använde allt från gamla dörrhandtag till en trådrulle som nya knoppar.
När Husbonden fixar locket så blir det dock lite mer stilfullt, en vackert snidad ny knopp i rönnträ. Mycket fint!
Här är en bild från det tidigare inlägget. Det är alltså skrivet redan 2013 och locket med trådrulle-knoppen håller än och vi använder kastrullen nästintill varje dag. Så det lönar sig verkligen att laga en del saker!
Här är länken till det tidigare blogginlägget om att laga kastrullock.  http://forsnashemmanshantverk.blogspot.se/2013/11/locket-pa-laga-kastrullock.html

tisdag 23 januari 2018

Laga kontorsstolen.

Dags för ett till inlägg om när vi lappar och lagar här på Forsnäs Hemman. Denna gång är det yngste sonen som ville ha en bekvämare stol till datorn. Vi hade en gammal och väldigt skön kontorsstol i lager. MEN det märktes att stolen är skön, för den har nog passerat varenda släkting innan den hamnat i lager, och sitsen var lite sliten, tyget var helt sönderrivet. Men stoppningen var helt OK och resten av stolen i gott skick. 😁
Rätt så trasig, men fin och fullt användbar när sonen lagat den.
Så vi skulle laga, eller rättare sagt sonen fick laga själv, det var ju han som ville ha en ny stol! 😉Inga problem, han har tagit "symaskins-körkort" på syslöjden och tillsammans gjorde vi en plan. Vi hade en stuv av ett riktigt kraftigt möbeltyg i färger som matchade stolen och av det skulle sonen få göra ett överdrag med en dragsko undertill för att spänna åt tyget och få allt att sitta fast bra. 👍
Det färdigsydda överdraget.
Sonen kunde själva rita mönster genom att rita av formen på sätet och sy dit en kantremsa som var lite bredare än höjden på sätet. Sen sy en kanal längst ner och i med ett gammalt skosnöre. Klart!
Sonen vid symaskinen. Här på Hemmanet får man ibland laga sakerna innan man ens får sakerna!
Väldigt enkelt och fantastiskt bra resultat. Och sonen är så nöjd med sin nya sköna datorstol. Kanske lite extra nöjd och stolt eftersom det på ett sätt blivit "hans alldeles egna". 💗

onsdag 10 januari 2018

Stoppa sockorna!

Den här tiden på året blir det en hel del Lappa och Laga-arbeten. Och självklart är detta också den period när sockorna stoppas!😊
Jag känner mig rent av RIK när jag kan gå ner i garnförrådet i källaren och ta fram nystan efter nystan av perfekt stoppgarn, som jag själv spunnit från ull jag själv tvättat och kardat för att stoppa mina fina sockor som jag likaså gjort från grunden, från får till stickning.💗

Andra inlägg om sockor och att stoppa:
Från Bock till Sock- riktiga Raggsockor:
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.se/2013/07/fran-bock-till-sock-riktiga-raggsockor.html

Nya sockgarnet: http://forsnashemmanshantverk.blogspot.se/2016/03/nya-sockgarnet.html

söndag 26 november 2017

Per Jonssa-rockarna, unika Jämtländska spinnrockar

Här samlar jag all information jag fått fram om de rockar som gjordes av rockmakaren Per Jonsson från Ottsjön i Föllinge. "Per Jonssa"-rockarna kallas ibland också för Jämtlandsrockar. Per Jonsson sägs ha varit väldigt produktiv och ska ha gjort ca 2200 rockar totalt. Han var verksam under tidigt 1900-tal och fram till strax efter 1930.
Min första Per Jonssa-rock, nummer 96.
Utseende-detaljer
Det som är karaktäristiskt för en Per Jonssa-rock är att den är ovanligt färgrikt målad. Det som är tydligast är det röda hjulet med knallgula ekrar och den blågröna brädan (bänken).
Det finns information om att Per Jonsson ansåg att det ska vara sju olika färger på en äkta Per Jonssa-rock, orange på navet, gult på ekrarna, rött hjul, vinge och basen på rockmor (skruvmodern). Ben, ståndare (ståndarmar) och systrar (vingstolpar) är en slags oxblodsfärg, dovt vinrött. Trampan och dess stag, trampstickan och ställskruven är svarta. Och själva bänken slutligen är allmogeblå med dekorativa ränder i mörkgrönt.

Vartefter vi i Spinngruppen på Facebook har hittat och dokumenterat fler och fler Per Jonssa-rockar så har vi dock upptäckt att han inte alls var så rigid när han färgsatte rockarna. Det röda hjulen, de gula ekrarna och den svarta trampan/ med trampstickan och nån variant av blått/grönt på brädan (bänken) finns alltid, men flera detaljer på spinnrockarna ändras och tycks varit ganska flytande, framförallt under den tidiga produktionen, med de lägsta numren. Detaljer som skiljer sig är t.ex. att själva navet ibland är orange och ibland gult. En av medlemmarna i Spinnargruppen har en teori om att det kan vara så att den orange färgen är ett resultat av att han inte rengjorde färgen mellan han målade hjulet rött och ekrarna gula. Det finns någon rock med tecken på att färgen är lite strimmig och inte helt jämnt blandad som kan tyda på det. På min rock nr 96 är det dock en väldigt enhetlig orange färg och i och med att också tvärträet på rockmor (skruvmodern) har samma orange färg så verkar det troligt att han vid det laget (uppåt nummer 96) blandade eller köpte den orange färgen specifikt för de detaljerna.

Överlag verkar det som att färgen som används på navet nästan alltid också används på tvärträet. I de fallen dessa varit gula har alltså färgen orange i så fall helt saknats. Men det verkar nästan alltid också finnas undantag till de sätt Per Jonssa använde fägerna. På min rock nummer 67 är navet gult och tvärträet orange. På Renees bild (längre ned) är det inte helt tydligt hur det står till med de två mittersta spinnrockarna. Men på den spinnrock nummer 43 jag fotograferade på en lokal secondhand-affär så är både nav och tvärträ i samma gula färg.
Rock nr 43. Obeservera att nav, ekrar och tvärträ är samma gula färg. Systrarna (vingstolparna) är omgjorda i omålat trä och rockmor (skruvmodern) är lite ovanligt målad i en lejongul/ljusorange färg istället för den klassiska röda.
En annan sak som skiljer är att brädan(bänken) ibland är målad med ett helfärgad nedre mörkt skogsgrönt parti och ibland är den mörkgröna färgen mer delikat påmålad i flera tunna ränder ovanpå den allmogeblå basen. Det finns också något enstaka exempel med en helt annan färg, något lejongult eller möjligen den guldfärg som ibland används på detaljer(främst på tidiga exemplar), på undre delen av brädan (bänken).  Här är en bild där alla varianter av detta visas. Här ser man också tydligt flera av de variationer som Per Jonsson använde när han målade sina spinnrockar.
Bild från forumet alternativ.nu där en brittisk/dansk kvinna som heter Renee Darley från Rätan i Jämtland har publicerat den. Jag har ännu inte lyckats komma i kontakt med henne, men hoppas att det är OK att vi använder den här fina bilden när vi anger källa.
http://lh4.ggpht.com/_7xr0ZdcEczk/TGotKzuSbVI/AAAAAAAAEEY/h45A0-dR1n0/s640/IMG_1304.JPG
Renees fyra Jämtlandsrockar på bilden ovan visar tydligt att navet ibland var gult och ibland orange. Dessutom ser man att brädan(bänken) inte alltid var allmogeblå på övre delen utan ibland ljust grön, som på den bakre och främre. Man kan dessutom se att den bakersta spinnrocken har den där ovanliga lejongula, guldfärgade eller möjligen orange färgen på undre delen av brädan(bänken) som jag bara sett sett på denna och nummer XVI (16 med romerska siffror) som ägs av en kvinna i Uppsalatrakten "Brava" på Facebook.

Bilden visar att Per Jonsson också ändrar på den färg som används på ben, systrar (vingstolpar) och ståndarmar. På mina är den dovt röd och jag kallar den för "oxblodsröd" men på Renees bild ser man att de detaljerna har målats i en färg som är nästan lika klarröd som hjulet (den närmaste rocken på bilden ovan) men också i nyanser som nästan är svartbruna i tonen.

Unik detalj- mässingskloss som håller navaxeln
Per Jonssa-rockarna har också flera ovanliga konstruktionsdetaljer som nog är unika för den här typen av rockar, jag har då aldrig sett dem någon annanstans. Det gäller främst de mässingsklossar som håller fast hjulets axel. Den här lösningen gör att hjulet inte är avtagbart för att kunna fraktas lättare. Det är tyvärr en rätt jobbig lösning om man vill ha en rock som är lätt att transportera med bil. Det enda sättet att montera av hjulet är att låta ståndarna(ståndarmarna) hänga kvar på hjulet och ta bort dom från brädan(bänken). Det GÅR att göra, men känns inte så stabilt, utan som om man riskerar att förstöra hjulets konstruktion. En Per Jonssarock är alltså gjord för att stå på ett ställe, den är inte möjlig att transportera på något lätt sätt, vilket alltså många andra av de tidigare äldre rockmakarnas konstruktioner är.
Just gällande den unika konstruktionen med mässingsklossen så använde Per Jonssa två olika modeller. De vanligaste är  en rektangulär horisontellt tvådelad konstruktion, som på den vänstra bilden ovan. Det finns också bågformade mässingsklossar som på nummer 6 på bilden här ovan, den typen av mässingskloss kan se lite olika ut, vi har hittat den i mer eller mindre kantiga former.

Det tycks inte finnas något system i hur han använde de olika klossmodellerna. Rock nummer 2 och 6 har bågformade klossar medan rock nummer 3 och 8 har rektangulära. Den rock med högst nummer som vi hittat bågformade mässingsklosar på är rock nummer 43.

Unik detalj- Numrering och märkning
Varje Per Jonssa -rock verkar vara numrerad. Man brukar alltid hitta ett nummer instansat i vevaxeln som är av metall, och samma nummer skrivet undertill på brädan(bänken) i blyerts och ibland också instansat på mässingsklossens ovansida.
Ytterligare en unik sak med Per Jonssa-rockarna är att dom alltid är märkta med stans i vevaxelns metall. Ofta står också  numret skrivet med blyerts under brädan.
På en enda rock är märkningen helt unik, Nr 16. Numret på vevaxeln är instansat med romerska siffror (XVI) och den har även den arabiska (vanliga) siffran 16 instansat på själva mässingsblocket. Dessutom är den stämplad med rockmakarens namn i träet framtill på brädan (bänken). Stämpeln är präntad fyra gånger, en i varje hörn står det P.Jonsson med bokstaven "N" felvänd. Det är hittills den enda spinnrock vi hittat som har dessa unika detaljer.
Märkning på den unika rocken nummer 16, helbild av rocken längre ner.

Unik detalj- Målade med guldfärg
En del av spinnrockarna har detaljer på sig som är målade med guldfärg. Det tycks främst gälla de tidigare numren, och det finns spinnrockar med olika färgsättning som har guldfärgade detaljer.
Den mest karaktäristiska detaljen  är en liten krumelur-dekoration på den avfasning som finns på brädans (bänkens) bakre hörn.
Guldmålning på rock nr 8 ovan och nr 16 nedan.
Vidare brukar de bukiga svarvade partierna av ståndarmarna, benen och tvärträet vara guldmålade och ev. är också ibland översta rundeln på systrarna (vingstolparna) guldfärgade.


Tidslinje
Detta är en tidslinje över de rockar vi hittat och dokumenterat i nummerordning.
Rock nr 2
Nr 2 ägs av S H och finns i Vilhelmina.
Rock nummer 2 verkar enligt denna bild ha nav och tvärträ i gult eller möjligen är färgen svagt orange av den typen av nyans som inte är helt jämnblandad orange färg utan visar att detta började  måla orange på dessa detaljer genom att genom att man blandade den röda och gula färgen.
Brädan (bänken) verkar ha den blågröna nyansen och inte den med ovanliga lövgröna. Det verkar också som att den undre delen är målad i ett helt färg av mörkt skogsgrönt och inte i de ränder man kan se senare.
Gällande de detaljer som målas i oxblodsrött är det inte riktigt tydligt om det är den mörkare eller den mer röda varianten som används, kanske blandade han också denna nyans själv under tidig produktion, om det nu är så att han också blandade den orange färgen själv?
Mässingsklossarna är av den äldre bågformade modellen, Brädan verkar vara målad med ett helt skogsgrönt undre parti, alltså inte med gröna ränder. De detaljer som burkar målas i oxblodsrött verkar ha en mycket mörk nyans. Det går möjligen att skönja en svag guldmålning.

Rock nr 3
Rock Nr 3, Ägs av E.M och finns i Vålånger utanför Härnösand.
Rock nummer tre verkar mycket lik nummer 2, 6 och 8 förutom att den inte har några guldbemålade detaljer.
Rektangulära mässingsblock och siffran 3 på vevaxeln.


Rock nr 6
Rock nr 6. Finns hos M.F Gärdebyn, Rättvik.
Rock nummer 6 är mycket lik de övriga tidiga rockarna, 2, 3 och 8.
Den har också gulddetaljer liksom många av de tidigare rockarna har. Den har bågformade mässingsklossar.
En av systrarna (vingstolpar) är utbytt och omålad.

Rock nr 8
Rock nr 8. Finns hos M M, här ser man tydligt de guldmålade partierna på ben och ståndarmar.
Rock nummer 8 verkar i princip identisk med rock nummer 2, 3 och 6. Den tycks vara i särdeles gott skick.


Rock nummer 16 och nr 21
Rock nr 16 och 21. Finns hos Brava. Har ser man tydligt den guldmålade detaljen på tvärträt och även ovansidan av systrarna (vingstolparna) samt övre fasen av rockmor (skruvmodern) på rock nr 21.
Rock nummer 16 är unik bland de rockar vi hittat åt, inte bara gällande färgsättning utan i flera av detaljerna också. Numret på vevaxeln är stansat med romerska siffror (IXVI), den är dessutom stansad på mässingsblocken, men där med sitt nummer som vi vanligen skriver det "16", vilket också som vanligt är skriver med blyerts under brädan (bordet). Vidare är brädan framtill märkt med en stämpel,  "P. Jonsson". Fyra gånger. Även färgsättningen tycks vara unik, oxblodsfärgen har använts både till rockmor (skruvmodern) och navet, två detaljer som vanligen inte brukar ha den färgen. Vingen är inte heller röd som den vanligen är utan gul. Färgsättningen med ljusgrönt och gul/god på själva bordet tycks dock nr 16 ha gemensamt med åtminstone en rock till, den längst till vänster på bilden av Renees 4 rockar.
Nr 21 tycks vara en relativt normal tidig Per Jonssarock.

Båda dessa rockar har de bågformade mässingsklossarna.

Rock nr 23
Denna köptes av nuvarande ägaren i dec. 1988 på en auktion i Mattmar, Jämtland av en äldre släkting för 300 kr. Nummer 23 står instansat på vevaxeln och skrivet under brädan med blyerts. Det tycks inte finnas några spår av guldbrodyr. Mittnavet är inte riktigt orange men inte heller samma gula färg som ekrarna, utan en mörkare gul.
Helhetsbild nr 23, denna rock bor hos L. K i Östersund, Jämtland.
Rektangulära mässingsblock.
Inte orange nav, men kanske något mer lejongult än samma färg som ekrarna? 



Rock nr 25
Nr 25 fanns tidigare hos en dam i Ramseletrakten, numer troligen spinnrocksmuseet i Tväråbäck.
Det är en klassisk rock med gult nav och tvärträ, gulddetaljer och bågformade mässingsklossar.

Rock nr 43
Nr 43 fotograferade jag på en lokal Second Hand här i Vilhelmina
43an har den ovanliga egenheten att rockmor (skruvmodern) är lejongul, inte samma klara gula som ekrarna och tvärträet, utan något dovare. Möjligen är den ommålad då man kan se en röd skuggning på den övre delen av detaljen, se bild nedan. Men det som tyder på att det kan vara orginalmålning är att den spinnrock vi hittat med närmast nummer (den kommande nummer 59) har samma färgställning.

Vidare är hela vingen, snällan (spolen) och systrarna (vingstolparna) utbytta. Man kan också påpeka att mässingsklossarna är av den böjda modellen som vi tror ev, användes innan de klossformade, trots att numret (43) är relativt sent.
Lejongul, rockmor samma som nr 59. Bågformat mässingsfäste.
Rock nr 59
Nr 59. Ägd av K. C i Jämtland.
Rektangulärt mässingsblock. 
Målade gulddetaljer. 


Tycks ha samma färgställning som den som visas innan (Nr 43). Gult nav och tvärträ, medan rockmor (skruvmodern) verkar mörkare, mer som orange. Precis som nr 43 verkar också de detaljer som ofta målas i oxblodsrött vara väldigt mörka på dessa två rockar, nästan svarta.

Rock nr 60
Rock 60  är nyinköpt för ynka 100 kr på loppis i Östersund (år 2018). Vilket fynd! Den liknar rocken före (nr 59) och följande rock nummer 67 i det att den har gult nav på hjulen och orange tvärträ för systrarna. Den har inga målade gulddetaljer.
Mässingsklossarna är rektangulära.

Rock nr 67
Nr 67, en av mina egna, finns i Vilhelmina
Rock 67 är en ganska typiskt färgsatt rock, möjligen något udda att navet är gult medan tvärträet är orange. Brädan (bänken) har ett helt fält av mörkt grönt nertill, inte målade ränder. Mässingsklossarna är av den rektangulära modellen

Rock nr 90
Nr 90. Ägd av I. Ö i Skövde.
Nummer 90 är exakt lik nummer 67 med gult nav men orange tvärträ och riktigt oxblodsröda ben och ståndarmar. Rektangulära mässingsklossar av den senare modellen, inga gulddetaljer.

Helt unikt är dock att den har ett linfäste i blått. Själva kammen i regnsbågsfärg är tillagd av nuvarande ägaren Frågor? Är hålet ditborrat i efterhand? Finns det andra Per Jonssa rockar med hål för linföste? Är linfästet gammalt. Det har inte riktigt samma karaktäristik på svarvningen som Per Jonssas hantverk, så troligen är det senare?

Rock nr 96
Nr 96, min egen rock, finns i Vilhelmina.
En rock av den mest klassiska färgsättningen med 7 olika färger som skulle målas på vissa detaljer. Mässingsklossarna är rektangulära till formen.

Rock nr 98
Nr 98, fotat av M M (vart?) ev i östersundstrakten.
Nr 98 är fotad på en secondhandaffär, vi vet alltså inte vart den hamnat. Den har rektangulär form på mässingsblocken och har mestadels en klassisk färgsättning, men navet är knallrött, och likaså vingen. Det verkar som det är en annan röd färg än på hjulet och rockmor (skruvmodern). Det kan vara så att dessa röda detaljer är en senare "renoverings-målning".

Rock nr 100
Den första tresiffriga Perjonnas-rock vi fått in i samlingen. Den köptes av nuvarande ägaren på en loppis i Umeå ca är 2014. 
Nr 100, finns hos K.W i en ort strax söder om Mälaren.
Den har den mest klassiska färgsättnignen med sju färger på olika delar av spinnrocken. Denna som många andra visar tecken på att den röda färgen har tappat lyster med tiden och nu snarast är hallonröd än den knallröda ursprungliga varianten som Per Jonssa tycks ha målat med från början. 
Inte alla spinnrockar har den här "urblekta" nyansen, så troligen bytte Per Jonssa färgblandning till den röda färgen under sin produktion. Den här rocken har också målade gulddekorationer, vilket aktualiserar frågan från en av våra mer pålästa spinnerskor om PJonssa återanvände alla nummer efter 100, för gulddekorationerna har vanligen inte förekommit på de högre numren (ingen efter nr 59 som vi hittat). Men återkommer alltså på nummer 100? Värt att fundera över.
På vanligt vis är den stämplad med siffran 100 både på vevaxeln och skrivet med blyerts undertill på brädan.
Ett nyare tillskott är en dekormålning ovanpå brädan som lyder "Marit 4/11 192?". Målningen är tyvärr ganska sliten. Funderingar är att det kan vara en senare dekor för att ge bort spinnrocken till en bemärkelsedag. Slitningen kan vara ett första försök att ta bort all den målningen för att måla om spinnrocken.
I övrigt har spinnrock nr 100 rektangulära mässingsklossar för att hålla hjulaxlarna, och det finns en svagt orange ton i navet och ståndarna, systrarna. Den verkar överlag vara i gott skick.

Övriga dokumenterade rockar
Vi har också fått tag på en bild av en rock som vi inte vet så mycket mer om, fotograferad på auktioner.


Har du en Per Jonssa-rock? Hjälp oss komplettera arkivet!
Hör gärna av dig och berätta vilket nummer du har. Ta också gärna ett foto där man kan se färgsättning och gärna också detaljfoton om det finns något särskilt med just din rock.

Vi uppskattar också att du berättar hur mässingsklossarna ser ut på just din spinnrock. Om den har några detaljer som är målade med guldfärg och om den blivit lagad på något sätt.


Tillverkning och övrig historik
Här är en del bilder från gammalt tillbaks där man kan se Per Jonnsa själv.

Bild från utkörning av spinnrockar. Det är väl värt att notera att redan på tidigt 1900-tal så har även hemproduktionen nått näst intill industriell karaktär. På det här hästsläpet finns minst 19 spinnrockar på väg mot någon stormarknad. Husbonden/slöjdaren redo för en lång och kall färd i sin varma hundpäls. De fina och värdefulla spinnrockarna kommer med all säkerhet läggas över med någon presenning som nogsamt binds om alldeles efter kortet har tagits.
Bilden donerades av Torsten Isven i Ottsjö till facebookgruppen "Vi som gillar skog"
Här en bild av själva "industri-lokalen" . Den utgjordes av halva boningshuset som är ett av husen på bilden ovan, enligt Pia Blomberg som publicerade denna bild på Facebookgruppen "Vi som gillar skog". Hon berättar att Rockmakare Per Jonsson levde mellan 1871 och 1933, 62 år gammal. Detta är alltså en ganska sen bild från 1930, man ser att "Per Jonssa" är till åren kommen och bilden är också stolt kommenterad med "nr 2000!"
Per Jonssa, till vänster, håller på att färglägga sin 2000-ende spinnrock, år 1930.
Spinnrocksmakaren kallades också "Pe Jonsa" eller "Spinnrocks-Pelle", enligt samma Pia som donerade och kommenterade bilden ovan när dom sitter och målar. På bilden nedan, tagen betydligt tidigare under tidigt 1900-tal sitter Spinnrocks-Pelle och svarvar, utomhus. Svarven drivs av vattnet från Libäcken. Av fotovinkeln går det att se att detta inte är särskilt långt från sjöstranden.
Vad fick vi mer veta om Per Jonssa-rockarna genom Facebook-inläggen? Jo, priserna. Från början tog han 12 kr per spinnrock med med tiden gick de upp till 30kr st i pris. Vid något tillfälle, har priset motsvarat 2 månadslöner. För vilken yrkesgrupp eller under vilken tidsera går inte att utröna från denna bild av en artikel från en okänd tidskrift som publicerats av K. C i förlängningen av Facebookgruppen "Vi som gillar skog". Kontakt med K.C har upprättats och förhoppningsvis kommer mer info om artikeln och hennes fina jämtlandsrock att kunna läggas till i den här artikeln.
Spinnrocken på bilden är nummer 59, tydligt exempel på gult nav och tvärträ men orange rockmor (skruvmoder). 
Spinnrockens delar
Här är en bild som visar alla delarna på en spinnrock för att man tydligt ska kunna se vilka delar jag anger i blogginlägget. Jag använder de ord jag lärt mig här i Norra Ångermanland/Södra Lappland (Vilhelmina-mål) men i de fall dessa termer inte stämmer med den här teckningen så skriver jag också in en motsvarande term från den här bilden inom parentes efter mitt regionala begrepp.
Bild lånad från den utmärkta sidan "Lär dig spinna": https://sites.google.com/site/lardigspinna/rukit