Husbonden har numer "examinerat" sig till äkta nybyggar-hantverkare. Han har färdigställt två nya räfsor år oss. Efterlängtat nu mitt i slåttern då vi som mest är 4 medlemmar i slåtterlaget och vi sedan tidigare enbart hade två räfsor. Varav den med blått huvud fått ett helt nytt skaft och många av pinnarna är också lagade. 😊
Räfsorna med träpiggar av gammaldags modell är vida överlägsna alla moderna plastvarianter. Så husbonden, van snickare som han är, har gjort två helt nya åt oss. En i björk, som är lite tyngre och en i gran med piggar av rönn, otroligt lätt och allas favorit på dagarna numer. 💗
Och ja, dom nya räfsorna är "produktutvecklade". Skaftet är fäst vid huvudet med bultar, inte plugg eller spik som på den gamla modellen. Varför? Tja, nångång kommer kanske kunnandet att fästa med plugg vara viktigt igen. Men vi kan den tekniken, använder den på vissa föremål och ser till att lära barnen det. I övrigt är bult/skruv betydligt mer användbart. Om nybyggarna hade haft tillgång till det, hade dom med all säkerhet använt det dom också. 👍
Och vi på Forsnäs Hemman är inte alls ute efter att "återgå till det gamla". Vi använder kunskaper från nybyggarkulturen för att bygga upp en modern variant av självförsörjning, med massor av inslag från andra kulturer (som att bära tunga bördor på huvudet, t.ex.) och inte minst moderna kunskaper och tekniker. Vi inlemmar även många vetenskapliga fynd, forskare som vi är.
Så vi använder här alltså skruv istället för spik. De gamla räfsorna är absolut användbara fortfarande, men efter all den användning dom fått utstå så är dom lite glappa och rappliga, fästa med enbart spik, som dom är.
Att göra en räfsa är dock en kunskap som vi verkligen värnar om. Och i vår favoritbok "Nybyggares Dagliga Leverne" som beskriver en familjs 7 första år i Lappländska urskogen här i Vilhelmina för att skapa sitt eget hemman, är det tydligt hur viktigt detta redskap var, och hur noggrann man var när man gjorde en räfsa:
"
Följande dag ledade Gustav Arvidsson fram några litet böjda tjocka björkämnen, vilka han täljde av, och ställde sig vid hyvelbänken och hyvlade och formade till av ämnena flera tjocka och klumpiga räfsekammar. Genom kammarna borrade han upp två grova hål bredvid varandra på mitten av kammarna från kammarens ena tunnsida till andra tunnsidan. Sedan borrade han upp grova hål uti kammarnas bredsidor, och satte i dessa hål grova rundskurna björkkilar och skar av pinnarna."
Det husbonden i Dåres på nybyggartiden gjorde i den här beskrivningen var en grov så kallad gödselräfsa. Beskrivningen går hela tiden ut på att jämföra vad som skiljde tillverkningen från en vanlig räffsekam. Den beskriver boken däremot inte exakt hur man gör, det var väl för självklart. Vi har främst analyserat konstruktion och träslag från de gamla räfsor vi fått, hittat och köpt, för att avgöra hur de konstruerades. 😁
På det sättet är det som han fått fyra helt nya par sockar, fast dessa egentligen både är stoppade och sömmade på partier förut. De gröna fläckarna är husbondens märkningsfärg på sockorna, varje par får en märkning på olika ställen av socken, ett av dessa fick framtill vid vristen, ett en instickad grön tråd vid själva avmaskningen. På det sättet kan jag hålla reda på vilka sockor som utgör ett par. 👍 
