Husbonden har varit flitig i sommarvärmen. Kanske beror det på att temperaturen i snickarboden är svala och sköna 15 grader. Men på bara några veckor har han åstadkommit fyra fantastiska spinnset! 😊
När han hittar någon särskilt vacker bit virke, så gör han gärna en stödd slända och en spinnskål från samma stycke trä. Då matchar dom, och det blir så fint! 👍
Här ser man allt från det gyllene alträet till det rena, benvita utseendet hos hassel, ekens mustiga rika bruna toner och den härliga kontrasten man kan få fram hos rönnen, när man använder både splintveden och kärnveden.
Spinnseten är till salu och finns här: https://forsnashemman.se/products/stodd-slandaspinnskal-i-lager-just-nu
Ibland hinner vi inte ens lägga ut en del hantverk på webshoppen innan det blir sålt. Men jag vill ändå ta bilder av det, för att dokumentera allt detta vackra som Husbonden skapar.😊
Här ett spinnset av en stödd slända med spinnskål, matchande då båda är gjorda från samma bit ene-trä. Virket har vi fått tag på från våra goda vänner i Gränna, Småland. Här i Lappland finns inte sån här grov en. Och nu, tre dagar efter att Husbonden färdigställde det, så är det här ljuvliga spinn-setet redan på väg till en ny ägarinna i västra Närke. Nästan lika långt söder ut som därifrån virket kom till oss. 👍
Enträet är helt unikt i sin teckning. Framför allt de små svarta "krumelurerna", det är något man inte ser på något annat träslag. (Se skaftet på spinnskålen). Helt bedårande, man kan titta på ett sånt här föremål hur länge som helst och upptäcka nya detaljer. 💗
Här är två sländor som Husbonden just gjort. Träslaget är mycket unikt, purpurapel. Det är ett rätt småvuxet träd som är mycket dekorativt. Vi fick tag i ett par grenar av en vän för några år sedan och har lyckats göra ett antal fina rosa sländor av det träet.😊
Den rosa färgen i träet är starkast kring kärnveden, som är brun. Så de sländor som också har kärnved ser ut som på den övre bilden. Fina kontraster med strimmor av mättat rosa. De sländor som är gjorda av ren splintved (den yttre delen av stammen) blir jämnt färgade i en mild rosa ton, som bilden nedan.👍
Dessa sländor blir så fina! Men, som sagt är det ett mycket ovanligt träd. OM nån som läser det här har en purpurapel på tomten som dom funderar på att såga ner så....hör av er! Det här är åtråvärt virke och vi vill väldigt gärna få lite mer att kunna göra de här vackra sländorna av.💗
En av sländorna finns i lager också. Den på andra bilden med en jämn rosa ton. Den visas med knopp här men man kan också få den med krok eller med det samiska fästet. Maila hit: forsnashemman.@gmail.com
Så här gör jag när jag sömmar maskor på slitna partier av stickade plagg, som sockor och strumpor.
Det här är ett mycket smidigare sätt att "laga" stickade plagg på än att stoppa som vanligt. Förstärkningen blir i princip osynlig och det blir precis lika töjbart och smidigt som det ursprungliga plagget. Om man väntar att laga tills det gått hål måste man ofta stoppa enligt "rutmönsters-tekniken" (som tuskaftsvävning) och då blir själva stoppningen mycket stummare och mindre följsam.
Ytterligare en fördel med att "sömma i" maskorna innan det går hål, är att man kan återupprepa den processen. Man kan sömma i dom igen när lagningen har blivit tunnsliten. Så länge man alltid följer de ursprungliga maskorna så förblir själva strukturen den samma och lagningen kan ske på samma sätt som på filmen.
Man kan sömma även om plagget har bara spindeltrådstunna trådar kvar av det gamla garnet. Men då får man vara försiktig. Och OM någon eller ett fåtal maskor går sönder så går det ofta ändå att "återskapa" de maskorna när man fått koll på tekniken.
Större hål är för tidskrävande och jobbiga att laga på det här sättet även om det går. Så om det blivit ett riktigt hål så brukar jag ändå stoppa "som vanligt".
Då var Husbondens omgång med strumpor klara. 11 st blev det totalt. 😊
Alltså 5 och ett halvt par. Det kommer räcka ett bra tag med lite stoppning omsänder.
Mönstret till våra strumpor (och de tjockare sockorna) är som det mesta här på Forsnäs Hemman i Lappland, självhushållning.
Jag har konstruerat mönstret själv alltså. Det är uppbyggt utifrån funktion, inte "estetik". Eller jag tycker ju de är snygga. Funktionen ger formen och i mina ögon är det också det enda vackra, för allt annat är onödigt och överdrivet lyx. "Fluff", brukar jag kalla det, det där prålet. 😉
Nej, våra strumpor och sockor har vi höga krav på. Dom måste vara i mestadels ull/mohair, naturfibrer som håller fötter både varma och känns torra även vid ganska våta förhållanden. Det gör ull.
Och dom måste ha extremt god passform, hälen får inte hasa ner under långa, tunga arbetsdagar i stövlar och kängor.
Det som gör att jag dessutom utvecklat det här mönstret speciellt är att jag vill att själva trampdynan och hälen ska vara särskilt lättstoppade, så hälen är gjord utan upplockade maskor och med maximalt antal obrutna, löpande maskrader.
Dom måste stickas från tårna och upp. Då blir det lättast att bedöma längden på foten även när jag använder mitt egna handspunna garn.
Slutligen är det ganska viktigt för mig att de är relativt snabbstickade. Där handlar det om uppläggningsteknik, avmaskning samt hur hälkilen och -kappan är konstruerad. 👍
En annan fördel att hålla sig till det här enkla grundmönstret är också att jag lätt kan räkna ut skillnader i antal maskor för olika garner utan problem, och att jag (vid det här laget) kan mönstret helt utantill. 😁
Ett par dagars julsemester har jag unnat mig. Det känns ytterligt konstigt att faktiskt få ligga i soffan och vila 2-3 timmar längre varje dag. Att inte stå på fötterna nästan hela tiden. 😊
Men sysslolös går ju inte att vara, man bara måste "ha något för händerna" som farmor sade. 😉Så då har jag passat på att renovera alla Husbondens sockor. Inte bara stoppa dom, för sånt händer när det går hål oväntat och då är det lite av en akutåtgärd. Men nu har jag alltså gått igenom sockorna helt, och fyllt i, sömmat maskorna, där det visar sig börja blivit tunnslitet. Den här bilden visar två partier där jag sömmat i maskorna och därmed förstärkt de mest slitna delarna av fotsulan. På det sättet är det som han fått fyra helt nya par sockar, fast dessa egentligen både är stoppade och sömmade på partier förut. De gröna fläckarna är husbondens märkningsfärg på sockorna, varje par får en märkning på olika ställen av socken, ett av dessa fick framtill vid vristen, ett en instickad grön tråd vid själva avmaskningen. På det sättet kan jag hålla reda på vilka sockor som utgör ett par. 👍
Varje familjemedlem har sin märkfärg. Jag röd, yngste sonen blå, och Husbonden han ville ha "Abborre-färgad" när han blev tillfrågad. Så typiskt honom, alla som sett South Park avsnittet "Sarcastaball" vet precis hur det är att försöka fråga honom en allvarligt ställd fråga.
Så abborrefärgat alltså, det blev olivgrönt, det duger! 😂
Husbonden är flitig i snickarboden. Just nu pågår de sista förberedelserna inför årets julhandel och vi kommer lägga upp många fina saker på webbutiken den närmaste veckan. 😊
Just idag blev det gjort lite "etiketter" av trä, med vår brännstämpel. De använder vi till sländorna, som vi inte kan märka upp med stämplen direkt. På baksidan av dessa små "trälappar" skriver jag vilket träslag sländan är gjord av.
För att förhindra uttråkning så gör Husbonden bara ett tiotal etiketter åt gången. Sen blir det något annat istället. 👍
De här t.ex. Dom är så vackra och nu när dom är klara är det upp till Husmor att fotografera och lägga ut dom på webshoppens hemsida till försäljning. Kanske blivande julklappar till människor som gillar naturlig skönhet runt om i hela landet. 💗
Gör ullrullar med vår kardbräda (blending board). Så roligt. 😁
Vi har två i lager, en stor och en liten. Dom är de mer robusta och användbara av alla andra modeller vi sett. 😊Vi utvecklade dom just för att ingen annan dög. Dom hade alla svagheter i konstruktionen som vi bara kände att vi måste rätta till.
Så här är alltså Forsnäs Hemmans kardbräda (Blending Board) med extra höga nockar som tar mer ull, lagom bred så rullarna blir hanterbara, brädan är lätt att fästa vid underlaget med tvingar, men har också vinklade ben för bra arbetsställning i fritt läge. Den har dessutom en neutralgrå färg, så man kan bedömma nyanserna av den ull man jobbar med mycket lättare än de andra blendning boards vi sett, som ofta har en hemsk hallonröd nyans. 😏
Och inte minst, den känsliga kardmattan skyddas längs alla sidor med metallister, så man inte behöver vara rädd för att den fransas upp och förstörs, samt de praktiska tumgreppen längs hela sidorna, som hjälper till att ge bra stöd för att dra och rulla riktigt fina och släta ullrullar. 👍
Den här tiden på året blir det en hel del Lappa och Laga-arbeten. Och självklart är detta också den period när sockorna stoppas!😊
Jag känner mig rent av RIK när jag kan gå ner i garnförrådet i källaren och ta fram nystan efter nystan av perfekt stoppgarn, som jag själv spunnit från ull jag själv tvättat och kardat för att stoppa mina fina sockor som jag likaså gjort från grunden, från får till stickning.💗
Jag fick en fråga nyss, hur kan det komma sig att jag har 36 års erfarenhet att spinna när jag är 45 år gammal? Svaret syns här på bilden.
När jag var 9 år fick jag en slända i present av min morbror, en extremt begåvad träsvarvare. Lite ull fick jag med i paketet. Jag hade ingen aning om hur man spann och ingen levande människa som visste i min närhet, så jag lärde mig själv.
Jag undrar om jag är den enda levande människa som lärt sig som jag gjorde, precis som ett naturbarn. Hur fibrer dras ut, hur dom låser varandra med tvist och hur man kan få dom att fluffa upp igen och balansera, genom att tvinna ihop två eller flera enskilda trådar.
Det var magiskt för mig. Jag slutade aldrig spinna på den här sländan under de närmaste 15 åren. När jag var 22 år fick jag chans att klippa en bekants får (hade aldrig hållit en fårklippningsmaskin förr) och med hjälp av ett par gamla kardor jag fått tag på (och kunskap hur man kunde karda från scouterna som lärde mig tova) så lyckades jag skapa en hel kofta.
Från jag var 26 år tills 31 års-åldern var det "karriär" och senare barn som gällde. Spinnandet hamnade på sidan. Men vid 31 års ålder, när jag fått sonen så hände det sig så att jag fick reda på att det skulle vara en kurs i spinnrocks-spånad här i Vilhelmina. Jag var helt tagen; tänk att det fanns andra som kunde spinna, och man kunde fortfarande använda spinnrockar att spinna med också nu i den moderna tiden! 😲
De 10 kurstillfällena var de längsta stunderna jag var från min lille son. Det var jobbigt känslomässigt, men kursen var så givande! 💗
Och jag träffade min "ullmentor" Monica, som kunde allt om ull och om att spinna. Hon och maken hade också avlat sina får för att få den allra bästa ullen från 60-talet och framåt. Och jag har aldrig till denna dag hittat bättre ull än deras. 👍
Under den kursen var jag helt upptagen vid själva tanken på att det fanns nån annan som kunde de här uråldriga hantverket. Och även då, där i internets början så hittade jag en modern spinnrock att köpa. Jag var i och för sig tvungen att beställa den från precis andra sidan världen (Nya Zeeland) men jag fick hem den, ända hit till Lappland i gott skick och kunde inte tro på hur tursam jag var när jag kunde spinna miltals (hittills ca 16 mil) på min Elizabeth Ashford. 😁
Tio år senare fick jag nästa chockerande upplevelse. Vid det laget hade jag spunnit hundratals kilo av ull och andra fibrer och även startat upp en hobbyverksamhet att spinna garn av hundhår. Sen gick jag in på Facebook. Och insåg att det var inne att spinna garn, det var en hobby, som växte. Lavinartat!?!?!? Så otroligt fantastiskt. Första spinnträffen jag åkte till var hos Kia på Forsbacka Ull, och bara att få sitta där med nästan 10 andra damer som kunde spinna och älskade att spinna. Det var en helt otroligt upplevelse, kanske svår att förstå för någon som mestadels spunnit helt ensam i 20 år och som trott sig vara nästan ensam om att utföra detta hantverk. troligen bland de första hantverksmässiga tekniker som någonsin mänskligheten utvecklat.💗
Jag älskar fortfarande att spinna och spinner ofta flera timmar per dag. För mig är det själva grunden i tillvaron och jag älskar Gandhis inställning och insikter om spånad som en mänsklig grundförutsättning.
"The music of the spinning wheel will be as balm to your soul". -Gandhi
Här är en bild av mig igår, när jag stod som utställare på FiberFestivalen 2017 i Vännäsby.
Det var Jättekul! 😀
Och i år hade jag med mig massor av Husbonens "Spinneri-snickeri" som jag brukar kalla hans vackra alster. 👍 Allt från nystmaskiner och vår kardbräda (Blendning Board) till sländorna av alla olika modeller. 👌Turkiska sländor i olika storlekar och alla möjliga träslag, de stödda sländorna och även Tahklisländor, Navajo-sländan och numer också den minimala turkiska sländan som bara väger max 3 gram. En pytteliten, men alldeles riktig slända som också kan bäras som ett örhänge!
Framförallt får vi ju chans att träffas. 😊Alla vi härliga människor (mestadels kvinnor) med fiber-fantastiskt intresse! 💗
Så kul!
Tack för den här tiden! (Detta var nog den sista fiberfestivalen som hölls).
Köksbordet är fullpackat av sländor och spinntillbehör. Jag förbereder inför Fiberfestivalen i helgen.
Det här är det evenemang jag ser fram mot allra mest varje år.😊
Det är alltid kul att få visa upp Husbondens fina spinneri-snickeri! 👍 Men allra roligast är att veta att jag får träffa så många härliga vänner och kvinnor på lördag! 💗Fiberfestivalen hålls för 10nde och sista året i Vännäsby, utanför Umeå.
En fin slända som Husbonden gjort av rönnträ, "basmodellen", övertyngd. Och några ullrullar som jag gjort för att skicka med som liten överraskning till köparen.
Här är vår tesvagga, som jag kallar den. Ritningarna kommer från en medlem i vår spinngrupp på Facebook. Husbonden och Hustomten gjorde gemensam sak för ca 1½ år sedan och byggde en åt mig
Jag använder den regelbundet, främst när jag ska tesa stora mängder fibrer och allra helst när det gäller att blanda fibrer av olika typ, som när jag tesar samman hundhår och lammull. Det är dock viktigt att fibrerna håller någorlunda samma längd.
På bilden har jag fäst den på en vanlig stol med tvingar. Det kan tyckas lågt, men min arbetsställning blir väldigt bekväm då jag stödjer mig på vaggans bakre kant med vänsterhand, som också håller fibrerna, medan jag trycker vaggan framåt med höger hand.
Det här är en rätt tidskrävande grej att bygga. Man måste borra individuella hål i olika konstiga vinklar för många, många spikar. Man måste limma fast alla spikar och dom måste vara ganska så noggrant placerade. Men om du har tid, kunskap och tålamod att bygga en tesvagga, så är det nog ett redskap som man kan använda hela livet. Jag uppskattar verkligen min!
Manicken spinner! Och SOM den spinner!👍 För bara några år sedan hade jag svårt för elspinnrockar. Jag trodde nog kanske att man tappade rytmen och det var ju ändå inte riktigt som att spinna på en trampad, gammaldags spinnrock. 😕 MEN "kärring-åldern" i sin första fas gjorde sig påmind för 3-4 år sedan.
Manicken, start/stoppknapp längst till vänster. Tre fulla spolar och två nygjorda till höger.
Höft-problemet som jag märkt av sen tidigare, och som "ligger i släkten" blev mer kännbart, och det sista jag ville var att spinna, särskilt inte flera timmar. Jag spinner gärna länge, oftast mellan 2-4 timmar per dygn. Men år 2015 hade höften blivit så pass jobbig att det var plågsamt och jag inte spann nästan något alls under hela år 2016.
Från det tunnaste till det tjockaste jag spunnit, och lite konstgarn på slutet. =)
Så då ville jag ha en espinner för att skona höften. Men det bästa märket och modellen kostar SÅ mycket. Och när Hemmanets Hustomte (aka Pappa!) fick reda på min önskan.....så byggde han en till mig. Helt enkelt! Eller jag vet inte om det var enkelt, jag är inte ingenjör. Men efter 2 månader och en prototyp (som jag tyckte var bra nog) så har jag i alla en helt strålande elektrisk spinnrock som jag är SÅ nöjd med. 💗
Det finns två punkter jag vill påpeka extra:
1. Det är mycket lättare än jag trodde att lära sig spinna på en elektrisk spinnrock. Jag förberedde två fällar gotlandsull för att bara "provspinna" olika tjocklekar och få in rytmen av att spinna på en el-spinnrock. Men det var alltså väldigt lätt att lära sig och det behövdes bara några hundra gram, sen kände jag mig helt bekväm, både med att spinna och tvinna. Den här bilden visar det tjockaste och det tunnaste garnet jag spann på "Manicken" under den här inlärningsperioden. Sedan dess har jag spunnit betydligt tunnare, men då måste jag ha finare fibrer, och jag måste koncentrera mig, jag kan inte bara "slöspinna".
2. Det går MYCKET fortare än att spinn-trampa!!! Det här är ingen erfarenhet jag läst från andra, så jag blev verkligen förvånad. Jag spinner nog åtminstone 25-30% mer garn per timme på elspinnrocken än när jag använde mina tramp-spinnrockar.
Varför? För att jag inte längre får ont i höften och därför bromsar omedvetet? Eller för att händerna arbetar snabbare självständigt än kombinationen mellan att trampa och att mata fibrer? Jag vet inte exakt, men fortare går det och glad är jag!😊
Tjockast och tunnast.
Nu; layout och prestanda? Tja, Hustomten gör nya spolar till mig på bara några minuter. Men jag har sagt att det egentligen räcker med 6, dom rymmer ca 170-190 gr styck. Ljudnivån är verkligen inga problem. Jag har tinnitus men noterar knappt motorn och maskineriet. Om jag tittar på TV samtidigt är det passande att höja ljudnivån 1-2 snäpp, men sen susar "manickens" maskineri på där i bakgrunden utan att störa alls.
När man tvinnar går det bra att sätta upp motorn på absolut max, det låter lite mer, men OJ så fort det går att ta sig igenom över enorma mängder tråd, helt balanserat!
Spolarna: Dom är hemmagjorda på den här Manicken. Men på prototypen (se bilden) så använde vi en jumbovinge till min Ashford Elizabeth, med tillhörande spolar. Båda har gått väldigt bra, men jag måste säga att de hemmagjorda ändå känns bättre för de rymmer mer och jag kan ju få så många jag vill, dom är jättebilliga att göra.
Dom hemmagjorda spolarna består helt enkelt av ett PVC-rör, ett sånt man använder för kabeldragning. skivorna i ändarna är av björk och svarvade i vår egen snickarbod. Ena skivan har ett spår i sig där man lägger bromsbandet när man spinner. I änden av pvc-röret limmar man fast en plugg med exakt rätt dimension på hålet för att passa vingens mittstav (se detaljbilden nedanför). Faktum är att precisionen blir så bra att den här vingen och spolarna är lite tystare än prototypens som alltså är en färdigköpt jumbovinge till en Ashford Elizabeth med tillhörande spolar.
Mer tekniska detaljer:
Vi har två olika "Manicker". En enklare med "bara motor" och en mer komplicerad som också använder ett motstånd och en kondensator för att göra att själva spinnandet mjukstartar och mjukstannar, så att det inte blir så ryckigt. Bilden visar den mer komplicerade.
På denna är dessutom motorn upphängd (se den rosa tråden som går upp till en ögla, fastskruvar i locket). Den lösningen beror på att Hustomten ville att konstruktionen skulle vara så flexibel som möjligt.
Inuti Manicken.
Insidan och konstruktion: Nu förändras väl marknaden snabbt och kanske finns inte allt kvar på länkarna. Men det här är alla komponenter Hustomten använde i alla fall: Motor:Universal brushed motor Motraxx IGARASHI SP3657-50 12V E-MOTOR 5700 rpmhttp://www.conrad.com/ce/en/product/244478/Universal-brushed-motor-Motraxx-IGARASHI-SP3657-50-12V-E-MOTOR-5700-rpm Motorstyrning (för att reglera hastigheten): https://www.electrokit.com/dc-motorstyrning-15a.45684 Motorn är på 12V, men går att köra på 14/15V. Inställning av hastighet, antigen via olika spänningar och/eller med motorstyrning. Motstånd: 2-3 Ohm 6W motstånd , 10000/20000uF 25V kondenstator (för mjukare stopp/start) Ratt: Vippomkopplare dubbel 3-polig (TILL-FRÅN-TILL), för byte av riktning. Rem i önskad längd (beroende på bygget): Se https://www.svalander.se/shoppen/reservdelar/remmar/rundremmar/ Switchat nätaggregat: inställbart 5-24V, (eller 5-15V), <=2,5Amp) (Claes Olsson) Ljudämparmatta: 1mm (Biltema) för invändig dämpning av elmotor. Vidare: Plywood 10 mm, 2 st plastskärbrädor från ICA. (dom svarta kortsidorna) Drivhjul till elmotor och spinnare, mm är handsvaravade i vår egen snickarbod av björkträ. Det finns också en på/av knapp som är monterad på en rätt lång sladd, som jag gillar skarpt. För man kan ha den bredvid sig fast man ligger i soffan och spinner och inte behöver röra sig (eller höften) en millimeter för att sätta på/stänga av Manicken!
Husbonden har gjort en stödd slända i rönn. Så otroligt fin! Här har jag fotograferat den med spinnskålen modell Elaine.
Och jag passade på att göra lite fler ullrullar. Mörkt och ljust lila, neutralgrått och svart. Jag brukar oftast använda 5 eller 7 färger. Men de mörkare lila fibrerna var en flammig blandning i många olika nyanser så resultatet blev väldigt livfullt tycker jag! Dom första rullarna är redan på väg med posten som en liten "ullöveraskning" tillsammans med en av våra sländor. forsnashemman.tictail.com/product/st%C3%B6dd-sl%C3%A4nda
Ytterligare en härlig lördagsmorgon med lite färgning. =)
Denna gång gör jag något så ovanligt för mig som att färga färdigspunnet garn.
Det ska bli strumpor i två olika fiberblandningar, ett litet experiment för att kunna avgöra slitstyrkan. Bland annat provar jag min egen fiberblandning som främst innehåller 3dje klipps-mohair från Kallmyramed inkardat ull av en typ som jag valt ut speciellt för att komplettera den slitstarka mohairen och ge "det perfekta sockgarnet". Det känns som ett helt fantastiskt garn så nu blir det spännande att se hur det står sig i slutstyrka mot det andra garnet, som är ett rent ryagarn. Det garnet känns mycket mer stumt och vasst nu när jag känner på härvorna.
Färgerna jag använder är som vanligt Greener Shades som jag köper från Karin på Fårbiform.
http://farbiform.tictail.com/products/greener-shades Nu har jag försökt fota härvorna och dom nystan jag gjort av garnet. Vad svårt det är att visa hur färgerna egentligen ser ut! 😏 Här är några bilder, tagna utomhus och inomhus och med och utan blixt. Ingen av dom ser egentligen ut som garnet, men lite "sammanlagt" så kan man kanske föreställa sig hur det blir. Väldgit fint i alla fall, jag är mycket nöjd.
Vi har haft snöstorm dom senaste dagarna och jag passar på att göra lite ullrullar som jag skickar med som en liten "ull-överraskning" till dom som köper sländor av oss.
En trevlig överraskning på lördagsmorgonen när Husbonden kommer in från snickarboden med en navajoslända.
Det var inget jag direkt planerat men för några dagar sedan fick jag en sån där "Aha-upplevelse". Jag håller på att spinna lite samojedgarn och behöver göra förgarn innan för att det ska gå att spinna jämt och lättsamt. Och det har visat sig rätt jobbigt att sitta och dra förgarnet helt för hand.
Så helt plötsligt klickade det till i hjärnan och jag insåg att det kanske skulle kunna gå mycket fortare att mjukspinna ett förgarn med en navjoslända.
Husbonden var inte sen att utarbeta en modell och nu till lunch har han även hunnit med att göra en spinnskål och ställkonstruktion för att man ska kunna spinna stabilt även på hala golv.
Det funkade precis så bra som jag hoppades! Själva spinnande känns fortfarande lite valhänt, det är befriande att vara nybörjare igen. Och jag inser att detta kommer kunna bli ett verkligt användbart redskap för mig, just för att göra förgarn. Men samtidigt blir jag förförd av detta sätt att spinna också. Nu vill jag prova med riktigt lämplig ull och kunna göra samma fina arbete med navajosländan som legenden Clara!
Så fick jag min första egna tahkli-slända av Husbonden. Pinnen är i bok och trissan är i sälg. 6 gr lätt.
Tahkli-sländor användes traditionellt att spinna bomull med. Alltså korta och mycket tunna fibrer. Dom är speciellt konstruerade att snurra mycket fort under en kort tid och med litet vridmoment. Alltså ingen risk att som vrider sönder de känsliga fibrer man spinner. Ett litet redskap som ser enkelt ut, men som är perfekt anpassat till just den uppgifter, att spinna korta och mjuka fibrer.
Just nu spinner jag en blandning av kort, fin magull från Svärdsjöfår och ull från våra egna Gotlandskaniner.
Det här är ju en första prototyp och jag har ett par förändringar jag vill att Husbonden ska ta med sig till version 2. Spännande process och det är SÅ kul att spinna på den här lilla, lätta skapelsen.
Jag använder vår spinnskål model Desirée till tahkli-sländan. http://forsnashemman.tictail.com/product/spinnsk%C3%A5l
På det sättet är det som han fått fyra helt nya par sockar, fast dessa egentligen både är stoppade och sömmade på partier förut. De gröna fläckarna är husbondens märkningsfärg på sockorna, varje par får en märkning på olika ställen av socken, ett av dessa fick framtill vid vristen, ett en instickad grön tråd vid själva avmaskningen. På det sättet kan jag hålla reda på vilka sockor som utgör ett par. 👍 
