Fina stödda sländor med spinnskål.

Husbonden har varit flitig i sommarvärmen. Kanske beror det på att temperaturen i snickarboden är svala och sköna 15 grader. Men på bara några veckor har han åstadkommit fyra fantastiska spinnset! 😊

När han hittar någon särskilt vacker bit virke, så gör han gärna en stödd slända och en spinnskål från samma stycke trä. Då matchar dom, och det blir så fint! 👍

Här ser man allt från det gyllene alträet till det rena, benvita utseendet hos hassel, ekens mustiga rika bruna toner och den härliga kontrasten man kan få fram hos rönnen, när man använder både splintveden och kärnveden.
Spinnseten är till salu och finns här:
https://forsnashemman.se/products/stodd-slandaspinnskal-i-lager-just-nu

Vacker slända i eneträ.

Ibland hinner vi inte ens lägga ut en del hantverk på webshoppen innan det blir sålt. Men jag vill ändå ta bilder av det, för att dokumentera allt detta vackra som Husbonden skapar.😊

Här ett spinnset av en stödd slända med spinnskål, matchande då båda är gjorda från samma bit ene-trä. Virket har vi fått tag på från våra goda vänner i Gränna, Småland. Här i Lappland finns inte sån här grov en. Och nu, tre dagar efter att Husbonden färdigställde det, så är det här ljuvliga spinn-setet redan på väg till en ny ägarinna i västra Närke. Nästan lika långt söder ut som därifrån virket kom till oss. 👍

Enträet är helt unikt i sin teckning. Framför allt de små svarta "krumelurerna", det är något man inte ser på något annat träslag. (Se skaftet på spinnskålen). Helt bedårande, man kan titta på ett sånt här föremål hur länge som helst och upptäcka nya detaljer. 💗

Nygammal trädgårdsspade.

Sonen hittade en gammal spade på i "rat-hög" här på Forsnäs Hemman. Bra skick, förutom att det saknades något.😏

En halvtimme senare så har Husbonden svarvat till ett nytt handtag och Husmor har fått en ny trädgårdsspade. Man kan aldrig ha för många. 👍

*Thank you, darling!*💗

Vackra sländor i purpurapel.

Här är två sländor som Husbonden just gjort. Träslaget är mycket unikt, purpurapel. Det är ett rätt småvuxet träd som är mycket dekorativt. Vi fick tag i ett par grenar av en vän för några år sedan och har lyckats göra ett antal fina rosa sländor av det träet.😊

Den rosa färgen i träet är starkast kring kärnveden, som är brun. Så de sländor som också har kärnved ser ut som på den övre bilden. Fina kontraster med strimmor av mättat rosa. De sländor som är gjorda av ren splintved (den yttre delen av stammen) blir jämnt färgade i en mild rosa ton, som bilden nedan.👍

Dessa sländor blir så fina! Men, som sagt är det ett mycket ovanligt träd. OM nån som läser det här har en purpurapel på tomten som dom funderar på att såga ner så....hör av er! Det här är åtråvärt virke och vi vill väldigt gärna få lite mer att kunna göra de här vackra sländorna av.💗

En av sländorna finns i lager också. Den på andra bilden med en jämn rosa ton. Den visas med knopp här men man kan också få den med krok eller med det samiska fästet. Maila hit: forsnashemman.@gmail.com

Furor blir fetved

Så är vi snart klara med ett projekt vi planerat i flera år. Vi gör fetvedsstolpar av lilla gethagens tallar.😊

Fetved är kådrik tallved. Under hela mänsklighetens arktiska historia har den varit särskilt uppskattad till sådant som skidor och resvirke som inte ska ruttna. Många av de vikingatida stavkyrkorna är t.ex. byggda av fetved. Man har också kokat tjära på den.  Fetved finns naturligt i t.ex. böjda tallar (perfekt till skidor) eller riktigt skadade träd, där kådan fått flöda och sippra ut genom hela stammen under lång tid.

Och man har också tidigt lärt sig skapa sin egen fetved. Det var precis det man gjorde till just stavkyrkorna, som fortfarande står och kan dofta kåda under soliga dagar, nästan 1000 år efter de byggdes. 👍

Nu har ju inte vi såna ambitioner. Nej, tanken är egentligen att få ner tallarna innan dom blir så stora att dom kan bli farliga. Dom står mitt emellan gethagen, växthuset och sågverket så vi vill inte att dom blir 25 meter höga och sen faller i någon storm. Och då tänkte vi att vi ändå gör fetved av dom så att dom kan stå kvar som pålar till gethagen under mycket längre tid än vanliga tallar. Samtidigt får vi in mer kvällssol till växthuset, eftersom de här träden, som var ca 10-14 meter höga innan beskärningen skuggade lite av den sista solen på kvällen. Och i Lappland räknas minsta ljusstrimma. 💗

Vi använder oss av den metod som heter toppkapning. Man sågar av träden men så pass högt upp att man lämnar ca 30% av all grönmassa. På det sättet överlever träden och grönmassan "drar upp" sav medan den avhuggna ytan drar upp kåda, och hela stockarna blir helt kådfyllda. Det var den här metoden man också använde till stavkyrkornas virke. Men numer finns också en lite snabbare metod som kallas randbarkning.
Mer om fetved och hur man skapar den finns att läsa på hemsidan till föreningen "Fetvedens Vänner".
http://www.fetvedensvanner.com

Mer om den nuvarande äldsta bevarade stavkyrkan i Urnes i Norge kan man läsa här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Urnes_stavkyrka

Rund bakspade

Härom veckan kom det förbi en kvinna och hämtade upp ett par bakspadar hon beställt. Bland annat denna. En rund bakspade enligt samma mått som hon tidigare använt, som hon ärvt men som nu var rätt sliten.

Nu fick hon en helt ny, fräsch variant av exakt samma modell.
Allt hantverk vi gör är roligt, men en del saker är särskilt tillfredsställande. 😊

Vi är fortfarande rätt häpna över att det finns så många som bakar traditionellt och som vill ha nya brödspadar/spjälkar. Och det känns alltid extra bra att kunna tillverka nya i exakt dom mått bagerskan är van vid. Ofta från gamla slitna arvegods från farmor eller mormor. 💗

Tvärstaget, som ligger rakt över rundeln är till för att bakspaden inte ska slå sig under förvaring, (man tar alltså bort det under tiden man bakar). Precis så som också de gamla traditionella brödspadarna hade. 👍

Här hemsidan för våra bakspadar: https://forsnashemman.se/products/traditionell-bakspjalk-brodspade

Husbonden kvartersågar!

Att kvartersåga virke är en särskild teknik. Det tar längre tid än att bara "såga som vanligt". Men de brädor man får ut är mer formstabila, dom slår sig inte lika lätt och dom passar därför till t.ex. finsnickeri och för att limma större ytor som inte ska slå sig.

OBS! på bilden syns ena halvan och kvarten av stocken som ligger till höger på stockhyllan, medan den första kvarten blivit kvartersågad och upplagd för att schematiskt visa hur man gör.

Så, när Husbonden huggit en stock av särskild hög kvalitet, rakväxt och med täta årsringar, då unnar han sig att lägga extra tid på att kvartersåga de stockarna.
Det här virket använder han sen till "finsnickeri", allt från bord, skåp och lådor (som vår frölåda, se länk nedan).

Här en lite schematisk bild på hur det ser ut när man kvartersågat.
Tydligare bilder finns om man googlar på termer som "kvartersågning" eller "quartersawn".

Getmjölkstvålen gör gott!

Ibland blir man verkligen extra glad! 😊
Häromsistens fick jag ett brev som berörde mig extra. Det handlade om min tvål med getmjölk och grädde av våra egna Lappgetter.

Så här löd det:

"Hej! 

Måste bara berätta att tvålen getmjölk/grädde är det bästa som hänt mitt yngsta barnbarn

har varit så torr och fnasig på kroppen tidigare när jag rekommendera att tvätta henne med denna så är hon jättefin nu!

Med vänlig hälsning Berit 😁 "

Så underbart! Det är jätte skönt för vår familj att slippa de hemska kemiblandningar som säljs som "tvål" i affären. Men det är verkligen lite extra fantastiskt att mina tvålar också hjälper folk med riktiga hudproblem. Inte minst som i det här fallet, småbarn som inte haft det så roligt tidigare! 💗

Det är rätt många som hör av sig till mig och berättar hur bra det varit med mina rena tvålar. Och den allra renaste, som bara består av förtvålat äkta fett, (vår Äkta Tvål)  är väldigt bra för de flesta. Det är precis som originalreceptet för Barnängens, för hundra år sedan. Numer är även Barnängens det samma kemiblandning som allt annat. 😕
 Men det finns faktiskt en särskild poäng med att använda getmjölk i tvålar för extra känslig hud. Det är inte bara lyx, utan getmjölken innehåller särskilda triglycerider av kaprin- och kaprylsyra. De här fettsyrorna samverkar med hudens yttersta lager för att bilda en barriär som skyddar huden mot uttorkning mellan tvättarna. 

Våra Lappgetter av gammal, traditionell svensk stam ger mjölk som skiljer sig från den moderna mjölkraserna av getter, och kanske är det därför vår tvål med mjölk och grädde hjälper så bra. 👍

Här tvålen:https://forsnashemman.se/products/akta-tval-getmjolk-och-gradde

Här mer om våra älskade Lappgetter: https://forsnashemman.blogspot.com/p/lappgetter.html

Tripoder till trädgårdslandet.

Vi gör lite tripoder till ärtorna. Att göra tripoder är något jag lärde mig i scouterna, för över 30 år sedan. Men gamla takter sitter i och jag kom ihåg precis hur man gjorde. Nu får sonen lära sig. 😊

Tre ungefär lika långa och grova störar läggs bredvid varandra. 

Att använda "treben" till att låta ärtorna klättra såg jag förra året, när vi i föreningen Sesam/ Västerbotten/Lappland hälsade på hos Mariana och hennes Husman i deras trädgård utanför Lycksele. Det såg väldigt praktiskt ut, man kan ha en sort på varje tripod så det blir lätt att skilja sorterna åt. 👍

Väver upp och ner ett par varv och knyter snöret med löpknut så man kan återanvända det senare.

Jag har också ett 20 meter långt nät som jag låter ärtor klättra på. Det är ca 1 meter högt så där får de lägre ärtorna hålla till.

För att spänna bindningen och få stadga på tripoden snurrar man mittbenet en gång mot de andra benen. Sen ställer man tripoden upp. 

Det är en härlig känsla att kunna lära ut såna här grundläggande och användbara tekniker till den kommande generationen. 💗

Vårsågning

Idag började årets sågning. Husbonden har monterat en extra stockhylla vilket gör att han nu kan såga drygt 7 meter långa stockar istället för drygt 5 som tidigare.😊

Nu blir det sågning några timmar om dagen och årets arbete beräknas vara klart om ca 2 veckor. Allt som sågas detta år kommer gå till det nya växthuset. 👍

Snabb Nip/tuck-intagning av byxor.

Här ett tips på ett superenkelt sätt att lägga in byxor i midjan. En metod jag använt hundratals gånger, då jag bor med tre spagettismala karlar som inte kan köpa standardbyxor som passar.

Idén är att man syr ett litet veck på varje sida av midjan. Med bara 4 korta sömmar på några centimeters längd kan man på det sättet alltså få byxorna att sitta som en smäck. Här på bilderna syns hur jag vikt linningen under en skärphälla. Sen syr jag en söm på främre sidan av hällan rakt över över linningen, uppifrån och ner. Man kan se början av sömmen i vitt på bilden.

Sen viker man tillbaks byxan och syr fast den på andra sidan hällan, bakåt. På bilden är sömmarna vita, så de är lätt att se, men om jag hade matchat färgen på tråden hade den här lilla intagningen blivit nästan osynlig.

En fördel är att det är mycket lätt att sprätta upp den här lilla ändringen om någon blir tjockare om midjan, eller om man vill lämna vidare byxorna till secondhand. 👍

Egna påskfjädrar på bästa sätt!

Påskfjädrar har ju varit i hetluften länge. Inte bra, inte från den typen av fågelindustri som dom vanligen kommer från. Men det slog mig att fjädrar från våra egna tuppar, de tuppar som är ljusare i färgen, det borde ju gå att färga med samma färg som jag använder till ull.😊

Sagt och gjort. Tuppen slaktades, fjädrarna plockades och tvättades i varmt vatten med lite diskmedel och sen trugades dom ner i några olika burkar i en kastrull. I med varmt vatten, lite färger (från Greener Shades) och lite ättika för att göra allt surt. Och bara 10-15 minuter senare var det klart.👍

Upp med fjädrarna och låta torka över natten. Så fint det blev! Vad roligt! Nu har vi ett påskris som känns helt rätt! Även i hjärtat. 💗

Färgerna är ett märke som heter "Greener Shades", bra färger för så miljövänlig färgning som möjligt! 😁
Tack och lov har vi en bra svensk återförsäljare för det här ljuvliga färgerna.
Härifrån köper jag mina ullfärger (som numer alltså också är fjäder-färger): https://farbiform.se 
Kunniga Karin som har butiken sänder också med en bra svensk beskrivning som gör det riktigt lätt att färga, och eftersom färgerna är giftfria går det utmärkt att leka lite hemma i köket!

Jag själv passade på att göra några extra vippor, så det finns att köpa ett par 10-pack här på vår webshop: https://forsnashemman.se/products/pask-fjadrar-fran-vara-egna-tuppar

Lappa vantar.

Som så ofta på vårvintern går det mycket tid åt att lappa och laga. Denna gång var den en ganska omständig och arbetskrävande lagning. Sonens termovantar.

Det här är rätt dyra grejer så det kändes ändå värt att laga dom. Och det var bara den övre rundningen av handen som var trasig. Där hade lädret slitits så det börjat gå hål. Jag rotade fram sonens gamla bävernylonoverall från mellanstadiet och klippte till två lappar i samma form som övre delen av handen på handsken. Jag gjorde också en mall av kartong i rätt storlek.

Den använde jag för att stryka lapparna i rätt form, vek och strök runt kartongmallen. Sen gäller det att noggrannt nåla fast lappen i rätt position och sy fast den för hand med täta kaststygn (2-3 mm mellan), med björntråd. För såna här lagningar måste vara riktigt robusta för att hålla.
Där jag sydde över själva handflatan var jag tvungen att sy genom det tidigare lädret, så där använde jag en så kallad skärnål, och fingerborg. Annars hade det nog gjort ont.

Nån timme tog det och nu har sonen ett par handskar som nästan är nya och jag sparade (förutom miljöaspekten) långt över en dags inkomster på att slippa köpa nya. 😊

Stoppa stickade plagg genom att sömma maskor.

Så här gör jag när jag sömmar maskor på slitna partier av stickade plagg, som sockor och strumpor.

Det här är ett mycket smidigare sätt att "laga" stickade plagg på än att stoppa som vanligt. Förstärkningen blir i princip osynlig och det blir precis lika töjbart och smidigt som det ursprungliga plagget. Om man väntar att laga tills det gått hål måste man ofta stoppa enligt "rutmönsters-tekniken" (som tuskaftsvävning) och då blir själva stoppningen mycket stummare och mindre följsam.

Ytterligare en fördel med att "sömma i" maskorna innan det går hål, är att man kan återupprepa den processen. Man kan sömma i dom igen när lagningen har blivit tunnsliten. Så länge man alltid följer de ursprungliga maskorna så förblir själva strukturen den samma och lagningen kan ske på samma sätt som på filmen.

Man kan sömma även om plagget har bara spindeltrådstunna trådar kvar av det gamla garnet. Men då får man vara försiktig. Och OM någon eller ett fåtal maskor går sönder så går det ofta ändå att "återskapa" de maskorna när man fått koll på tekniken.
Större hål är för tidskrävande och jobbiga att laga på det här sättet även om det går. Så om det blivit ett riktigt hål så brukar jag ändå stoppa "som vanligt".

Här ett tidigare inlägg om när jag sömmade tunnslitna delar på trampdynorna av ett par sockor.
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2016/03/nya-sockgarnet.html
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2018/01/stoppa-sockorna.html
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2018/12/stoppa-sockor-christmas-edition.html

Brödspadar i fyrpack.

Fyra fina bakspadar (eller bakspjälk som farmor kallade dom) till Kalix.😛😊

Och det här är andra sändningen till samma stad. Vi börjar undra om Husbonden möjligen utrustat halva bagarkåren där i norr med nya redskap! 😅

Dessa var gjorda enligt beställerskans farmors gamla bakspjälk med helt unika mått. Husbonden har vid det här laget också gjort fen andra brödspadar helt enkelt kundens önskemål med precis de mått dom efterfrågar.💗

Vem hade trott att traditionella bakspjälkar var en efterfrågad produkt i denna tid! 👍
Det går att beställa, efter egna mått och modeller här: https://forsnashemman.se/  

Ett knippe strumpor.

Då var Husbondens omgång med strumpor klara. 11 st blev det totalt. 😊
Alltså 5 och ett halvt par. Det kommer räcka ett bra tag med lite stoppning omsänder.

Mönstret till våra strumpor (och de tjockare sockorna) är som det mesta här på Forsnäs Hemman i Lappland, självhushållning.
Jag har konstruerat mönstret själv alltså. Det är uppbyggt utifrån funktion, inte "estetik". Eller jag tycker ju de är snygga. Funktionen ger formen och i mina ögon är det också det enda vackra, för allt annat är onödigt och överdrivet lyx. "Fluff", brukar jag kalla det, det där prålet. 😉

Nej, våra strumpor och sockor har vi höga krav på. Dom måste vara i mestadels ull/mohair, naturfibrer som håller fötter både varma och känns torra även vid ganska våta förhållanden. Det gör ull.
Och dom måste ha extremt god passform, hälen får inte hasa ner under långa, tunga arbetsdagar i stövlar och kängor.
Det som gör att jag dessutom utvecklat det här mönstret speciellt är att jag vill att själva trampdynan och hälen ska vara särskilt lättstoppade, så hälen är gjord utan upplockade maskor och med maximalt antal obrutna, löpande maskrader.
Dom måste stickas från tårna och upp.  Då blir det lättast att bedöma längden på foten även när jag  använder mitt egna handspunna garn.
Slutligen är det ganska viktigt för mig att de är relativt snabbstickade. Där handlar det om uppläggningsteknik, avmaskning samt hur hälkilen och -kappan är konstruerad. 👍

En annan fördel att hålla sig till det här enkla grundmönstret är också att jag lätt kan räkna ut skillnader i antal maskor för olika garner utan problem, och att jag (vid det här laget) kan mönstret helt utantill. 😁

Stickfinger!

Tejpad på pekfingret. Kanske kan just stickerskor förstå orsaken. 😊
Första gången jag tejpades så var jag 5 år gammal och mormor höll på att lära mig sticka. Jag drog åt allt jag kunde på garnet, och behövde trycka ut stickorna ur var maska och därmed fick jag snabbt sår på pekfingret.💗

Numer, som vuxen och medelålders, är det ju inte DET problemet som gör att jag tejpar mig. 😉
Nu är det snarast att jag stickar så himla mycket och snabbt när jag väl sätter igång. Och med riktigt tunt garn och riktigt smala och nålvassa stickor så gör de ständiga rispningarna mot just pekfingret av den sylvassa nålen att det tyvärr kan bli lite sprickor i huden. Smärtsamma.
Så jag kör med tejpning, som värsta elitidrottaren. 👍

Och på ett sätt är jag ju det, för nu vankas nya finstrumpor till Husbonden. De senaste strumprna jag stickade till honom för 4-5 år sedan är utslitna. Och nä, jag stickar inte ett par eller två. Jag stickar minst 5-6 par av samma garn åt gången. Så att han får mängder med strumpor att slita på. 💪

Stoppa sockor- the Christmas edition.

Ett par dagars julsemester har jag unnat mig. Det känns ytterligt konstigt att faktiskt få ligga i soffan och vila 2-3 timmar längre varje dag. Att inte stå på fötterna nästan hela tiden. 😊

Men sysslolös går ju inte att vara, man bara måste "ha något för händerna" som farmor sade. 😉Så då har jag passat på att renovera alla Husbondens sockor. Inte bara stoppa dom, för sånt händer när det går hål oväntat och då är det lite av en akutåtgärd. Men nu har jag alltså gått igenom sockorna helt, och fyllt i, sömmat maskorna, där det visar sig börja blivit tunnslitet. Den här bilden visar två partier där jag sömmat i maskorna och därmed förstärkt de mest slitna delarna av fotsulan.
På det sättet är det som han fått fyra helt nya par sockar, fast dessa egentligen både är stoppade och sömmade på partier förut. De gröna fläckarna är husbondens märkningsfärg på sockorna, varje par får en märkning på olika ställen av socken, ett av dessa fick framtill vid vristen, ett en instickad grön tråd vid själva avmaskningen. På det sättet kan jag hålla reda på vilka sockor som utgör ett par.  👍                                                                             
Varje familjemedlem har sin märkfärg. Jag röd, yngste sonen blå, och Husbonden han ville ha "Abborre-färgad" när han blev tillfrågad. Så typiskt honom, alla som sett South Park avsnittet "Sarcastaball" vet precis hur det är att försöka fråga honom en allvarligt ställd fråga.                     
Så abborrefärgat alltså, det blev olivgrönt, det duger!  😂

Här tidigare inlägg om när jag stickar, stoppar och lagar sockor:
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2013/07/fran-bock-till-sock-riktiga-raggsockor.html
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2018/01/stoppa-sockorna.html
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2016/03/nya-sockgarnet.html

Ulu i julklapp!

Oj, så glad jag blev över min julklapp!!! 😊 Husbonden har gjort en traditionell Ulu till mig. En kvinnokniv som används av Inuiterna, Yupikerna och Aleuterna i polarområdena på andra sidan jordklotet.

Den är verkligen extra traditionell genom sitt materialval också. De allra tidigaste Ulu-knivarna som hittats har blad av skarpslipad sten. Men så fort de här folkslagen kom i kontakt med metall så bytte dom till sig restbitar av alla möjliga olika slag och började skapa de Ulus som fortfarande används.
Och även min ulus knivblad är gjord av gammal återvunnen metall. Från en sågklinga som användes av de tidigare ägarna till Forsnäs Hemman, bröderna Erland och Yngve. 💗

I övrigt har Husbonden varit lite modern och fäst handtaget med muttrar och dessutom skapat ett eggskydd av en gammal sågbladsskena av röd plast och lite ståltråd. 👍

Kniven är redan provad på både julskinkan och -korven, men det riktiga testet blir ju nästa slakt. Storbocken som är klar med sitt "jobb" framåt februari. Det ska bli så kul att få använda min fina julklapp då! 😀

Ny bakspjälk/ brödspade.

Husbonden har gjort en nyproduktion. En äkta gammaldags bakspjälk, alltså en långplatt bakspade som används vid tunnbrödsbakning. 😊

Det verkar inte finnas nästan nån kvar häromkring som gör dom längre och den jag ärvde efter farmor hade fått en spricka i sig. Så Husbonden tog den gamla bakspjälken, gick ut i snickarboden, och gjorde mig en ny! Mycket fin! Lite extra stil fick den också genom de vackra formerna och avfasningarna vid handtaget. Husbondens estetiska sinnelag förnekar sig inte. 💗

Vi har bestämt att dessa ska finnas till beställning på webshoppen också. Kanske finns det ändå nån som bakar kvar runt om i landet och vill ha sig en ny bakspjälk.  👍

Husmor i bagarstugan!