En trevlig överraskning på lördagsmorgonen när Husbonden kommer in från snickarboden med en navajoslända.
Det var inget jag direkt planerat men för några dagar sedan fick jag en sån där "Aha-upplevelse". Jag håller på att spinna lite samojedgarn och behöver göra förgarn innan för att det ska gå att spinna jämt och lättsamt. Och det har visat sig rätt jobbigt att sitta och dra förgarnet helt för hand.
Så helt plötsligt klickade det till i hjärnan och jag insåg att det kanske skulle kunna gå mycket fortare att mjukspinna ett förgarn med en navjoslända.
Husbonden var inte sen att utarbeta en modell och nu till lunch har han även hunnit med att göra en spinnskål och ställkonstruktion för att man ska kunna spinna stabilt även på hala golv.
Det funkade precis så bra som jag hoppades! Själva spinnande känns fortfarande lite valhänt, det är befriande att vara nybörjare igen. Och jag inser att detta kommer kunna bli ett verkligt användbart redskap för mig, just för att göra förgarn. Men samtidigt blir jag förförd av detta sätt att spinna också. Nu vill jag prova med riktigt lämplig ull och kunna göra samma fina arbete med navajosländan som legenden Clara!
