Jag unnar mig att spinna lite konstgarner mitt i killingtiderna. Då vi springer ut och vaktar på getterna nästan varje timme dygnet runt. Så otroliga garner det går att få fram, om man jobbar lite extra på dom. Jag spann mycket konstgarner från början av min spånads-utbildning, alldeles efter jag lärt mig att bemästra väldigt jämt och slätt garn av olika tjocklek, antal tvinnade trådar och spunnen av olika varianter av ull. Sen fick jag ett ryck för några år sedan, då jag lärde mig alla de "nya" varianter som kom från den "nya världen". Många av de teknikerna hade jag själv hittat på under min första period av konstgarns-spinning.
Så är det nog, om man jobbar med samma material och redskap så är det som växter fram.....samma slags tekniker och resultat som alla vi människor kan tänka ut. Om inte det är medmänsklighet...så vad är?
Nu har jag varit inne i "tunt, rakt, jämt" under ett flertal år, men så förra sommaren märkte jag en inre drivkraft som sa att det var dags för mer olikfärgade garner med vilda strukturer. Min tredje utflykt till konstgarner är makalös! Alla gamla kunskaper sitter fortfarande, flytande kvar i händerna, samtidigt som känslan, fiberkunskapen och själva instinkten har växt med exponentiell hastighet. Är det en känsla av att bli "mogen", eller att livet är kort?
Bilden visar från vänster: är en härva flerfärgat kardflor som är kavelspunnet, en härva vit, finfibrig kavelspunnen ull med rosa spiralspunna plumpar, en härva flerfärgat, tjock-tunnt mjukspunnet, entrådigt garn med rosa glitter (Angelina), och en härva tvåtvinnat, mjukspunnet supertjockt garn.
Fantastiska mjuka och lätta garner!
