Stöpa talgdankar

Att stöpa talgdankar är årets hantverks-höjdpunkt! Talgdankar exemplifierar nästan allt jag tycker är härligt med hantverk. 

Man undviker industrialiserade produkter som ofta har petroliumolja i sig, som tar massor av energi att tillverka/ transportera och som är farliga att andas in. Man tar vara på en lokaltillverkad naturprodukt som de flesta ser som "skräp". Man får en verkligt användbar produkt av hög kvalitet. Slutligen så får man "göra själv" och dessutom är ljusstöpning ett hantverk som barnen brukar gilla att göra tillsammans med oss vuxna!

Full pott i betyget för bästa hantverk!

Att göra egna talg-dankar är ganska komplicerat, men absolut inte helt omöjligt. Så här gör vi:

1. Få tag på fettet

Först måste man få tag på inälvsfett (talg). Inälvsfettet är ett väldigt hårt och glansigt fett, det ser lite ut som stearin och det är därför det är lämpligt att stöpa talgdankar av. Lättast är att ta kontakt med får-/getägare i närheten. Men man kan också använda inälvsfett från andra djur på bondgårdarna och från flera av de större vilda djuren som jagas. Lättast är att få tag på inälvsfett under tiden för höstslakt och jakt. Oftast är det en biprodukt som slängs eller slutar som fågelmat, så det finns goda chanser att få köpa lite. Man kan också använda "vanligt" fett tex. ister från gris eller "rump-fettet" från kor, älg el. ren. Men eftersom det är lite lösare i konsistensen så behöver man då också tillsätta en del bivax för att få stabila talgdankar.

2. Smält ut fettet

När man väl fått tag på fettet så gäller det att smälta ut det rena fettet från hinnorna. Skiva hinnorna med inälvsfettet och ev. annat fett i 1-2 cm breda skivor. Lägg i en kastrull och smält på låg värme. Rör om ofta i början, men efter ett tag har en del fett smälts ut och skyddar resten från att brännas vid, så då räcker det med att rör om lite ibland. Under den här processen kan man också välja att lägga i lite kryddor som får värmas upp tillsammans med fettet. Vi har ibland använt utrensade julkryddor som blivit för gamla, men de kan fortfarande ge doft till ljusen. De senaste åren har däremot enbart använd kåda, som vi smälter ut tillsammans med fettet och som ger en fantastisk doft och också en fin färg och lite fastare ljus än enbart talg. Det kan ta ett par timmar innan hinnorna är helt utsmälta. Då ser det ut som små skrynkliga remsor av potatischips, och då är det dags att sila av det rena fettet och ta bort hinnorna.

Noggrant utsmält och renat fett ger talgdankar som inte luktar och som inte osar när man tänder ljusen. 

3. Fläta ljusvekar och mätta dom

Under tiden fettet smälter ut kan man passa på att fläta ljusvekar. Vi brukar använda virkgarner i ren bomull. I år fick vi tag på ett litet nystan oblekt bomull på en loppis för 5 kr. Vekarna ska vara antingen virkade (med luftmaskor) eller flätade för att dom ska ge en fin låga och för att dom ska böja sig ner på rätt sätt vartefter de brinner. Klipp till vekar som är dubbelt så långa som ljusen du vill ha + ca 15 cm för att kunna knyta flätan och hänga vekarna över stöppinnarna. OBSERVERA att längden på ljusen begränsas av hur djupt stöpkärlet är. Våra ljus är strax under 30 cm, så vi klipper tre trådar på ca 75 cm som vi flätar i en vanlig trefläta. Anpassa tjockleken på vekgarnet efter hur tjocka ljusen ska bli. Ett tunt ljus ska ha en tunn veke för att rinna så lite som möjligt. Ett tjockt ljus behöver en tjockare veke för att kunna skapa en fin låga.

När vekarna är flätade/virkade är det viktigt att man mättar dom med ljusmassa. Om man hoppar över det här steget är risken stor att vekarna fylls av vatten när man börjar stöpa och ljusen kommer då att fräsa när man tänder dom. Vi föredrar att mätta vekarna i rent bivax eftersom man då kan få dom raka och stela. Det underlättar när man börjar stöpa. Smält alltså lite bivax i en kastrull, lägg ner vekarna och låt dom ligga ett tag. Gärna länge, minst en kvart, så att vaxet hinner tränga in hela vägen i den flätade bomullsveken.

4. Sträck vekarna och fixa stöppinnar

Ta upp vekarna från bivaxet, lägg dom dubbelvikta på en plåt och sträck dom så att dom får stelna raka. När man gör stöppinnar (som vekarna hänger över och som man håller i när man doppar vekarna under stöpningen) gäller det att fixa lite huvudräkning. Man hänger vekarna dubbelt över pinnen, så bredden på pinnen måste anpassas så att ljusen inte fastnar i varandra när man börjar nå den slutliga vidden, och man måste också se till att ljusen inte stöter mot stöpkärlets kanter. Vi vill dessutom kunna doppa två vekar åt gången, för att få lite effektivitet i det hela och måste då beräkna hur långt man måste ha mellan de två vekarna som hänger på pinnen. Se hacken som är gjorda på pinnen på bilden ovan. Vårt stöpkärl är ca 45 cm högt och 11 cm brett. Så vi gjorde våra stöppinnar 20 cm långa, så dom är bekväma att hålla i och 3,5 cm breda. Sen gröpte vi ut hack så att vekarna kan ligga ca 5 cm från varandra. Eftersom våra stöppinnar bara håller 4 ljus var, så behöver dom inte vara så starka. Vi har använt vanlig masonit och våra pinnar har hållit i många år.

5. Färdigställ ljusmassan och bygg ett stöpstativ.

När nu talgen smälts ut och silats ren är det dags att blanda den slutgiltiga ljusmassan, Man kan vilja ha ljusen något mer stabila och mindre kladdiga än vad en ren talg ger, och det vanligaste är då att blanda i lite bivax. Vi använder ca 10% bivax i våra talgdankar, i de sista/yttre lagren. Nuförtiden blandar vi också i smält kåda, som ger en fin doft och en väldigt vacker färg.

Stöpställningen, som man hänger stöppinnarna på, brukar vi enkelt göra av två stolar med ryggarna mot varandra, och två pinnar som vi lägger över stolsryggarna.

6.Stöpning

Ställ stöpkärlet på en höjd som gör det bekvämt att doppa vekarna och lyfta över dom till dom stöpställningen. Vi har vårt kärl på en stol som står alldeles bredvid stativet. Om man vill hålla ljusmassan varm längre kan man ställa stöpkärlet i en stor kastrull med hett vatten i, se bilden ovan. Koka upp vatten, som ska användas för att fylla på stöpkärlen när nivån av ljusmassa sjunker. Fyll på varm ljusmassa i stöpkärlet och fyll sedan på med hett vatten tills nivån går nästan ända upp till kanten. Börja doppa vekarna.

Man sänker vekarna rakt ner i stöpkärlen och drar genast upp dom igen. En lugnt, men snabb rörelse är det som eftersträvas. Har man kvar vekarna för länge i den varma ljusmassan kommer ljuset att smältas ner istället för att bli tjockare. Om man har minst 10 stöppinnar att doppa brukar den första pinnen ha stelnat tillräckligt för att doppas direkt igen efter man blivit klar. Under de första rundorna man doppar brukar det kännas som att ljusen knappt blir tjockare alls, men så småningom börjar det ränta på och ljusen blir snabbt tjockare. När nivån på ljusmassan sjunker i stöpkärlen fyller man på med hett vatten. På så sätt kommer ljusmassan nå hela vägen upp på vekarna när man doppar. Sedan gäller det bara att doppa på tills man fått den tjocklek man vill på ljusen, eller tills ljusmassan tagit slut och det bara är vatten kvar i stöpkärlet. 

Ett tips är att blanda i extra mycket smält bivax i de sista lagren man doppar, då kan man få en hårdare yta på talgdankarna och även en mycket fin färg.

När man är klar låter man ljusen hänga och stelna. Det är bra om de kan få hänga en rejäl stund, gärna över natten. Sedan skär man av den nedre spetsen på ljusen och dom är klara att börja användas. Vi lagrar våra i en låg kartong som står i matkällaren med smörpapper mellan varje lager av ljus.  Överbliven ljusmassa kan man spara tills nästa stöpning, vi har vår i matkällaren, men man kan också frysa den.

Observera att talg kan rinna mer än stearinljus gör, se bilden högst upp. Vi har därför ett litet fat under varje ljusstake. Jag tycker att den nedrinnande ljusmassan är en snygg dekoration, men om det blir för stora klumpar kan man bryta av dom och spara tills nästa gång man stöper.

Lycka till med att göra era egna, miljövänliga juleljus!