Första sländan

Jag fick en fråga nyss, hur kan det komma sig att jag har 36 års erfarenhet att spinna när jag är 45 år gammal? Svaret syns här på bilden.

När jag var 9 år fick jag en slända i present av min morbror, en extremt begåvad träsvarvare. Lite ull fick jag med i paketet. Jag hade ingen aning om hur man spann och ingen levande människa som visste i min närhet, så jag lärde mig själv.
Jag undrar om jag är den enda levande människa som lärt sig som jag gjorde, precis som ett naturbarn. Hur fibrer dras ut, hur dom låser varandra med tvist och hur man kan få dom att fluffa upp igen  och balansera, genom att tvinna ihop två eller flera enskilda trådar.
Det var magiskt för mig. Jag slutade aldrig spinna på den här sländan under de närmaste 15 åren. När jag var 22 år fick jag chans att klippa en bekants får (hade aldrig hållit en fårklippningsmaskin förr) och med hjälp av ett par gamla kardor jag fått tag på (och kunskap hur man kunde karda från scouterna som lärde mig tova) så lyckades jag skapa en hel kofta.

Från jag var 26 år tills 31 års-åldern var det "karriär" och senare barn som gällde. Spinnandet hamnade på sidan. Men vid 31 års ålder, när jag fått sonen så hände det sig så att jag fick reda på att det skulle vara en kurs i spinnrocks-spånad här i Vilhelmina. Jag var helt tagen; tänk att det fanns andra som kunde spinna, och man kunde fortfarande använda spinnrockar att spinna med också nu i den moderna tiden! 😲
De 10 kurstillfällena var de längsta stunderna jag var från min lille son. Det var jobbigt känslomässigt, men kursen var så givande! 💗
Och jag träffade min "ullmentor" Monica, som kunde allt om ull och om att spinna. Hon och maken hade också avlat sina får för att få den allra bästa ullen från 60-talet och framåt. Och jag har aldrig till denna dag hittat bättre ull än deras. 👍

Under den kursen var jag helt upptagen vid själva tanken på att det fanns nån annan som kunde de här uråldriga hantverket. Och även då, där i internets början så hittade jag en modern spinnrock att köpa. Jag var i och för sig tvungen att beställa den från precis andra sidan världen (Nya Zeeland)  men jag fick hem den, ända hit till Lappland i gott skick och kunde inte tro på hur tursam jag var när jag kunde spinna miltals (hittills ca 16 mil) på min Elizabeth Ashford. 😁

Tio år senare fick jag nästa chockerande upplevelse. Vid det laget hade jag spunnit hundratals kilo av ull och andra fibrer och även startat upp en hobbyverksamhet att spinna garn av hundhår. Sen gick jag in på Facebook. Och insåg att det var inne att spinna garn, det var en hobby, som växte. Lavinartat!?!?!? Så otroligt fantastiskt. Första spinnträffen jag åkte till var hos Kia på Forsbacka Ull, och bara att få sitta där med nästan 10 andra damer som kunde spinna och älskade att spinna. Det var en helt otroligt upplevelse, kanske svår att förstå för någon som mestadels spunnit helt ensam i 20 år och som trott sig vara nästan ensam om att utföra detta hantverk. troligen bland de första hantverksmässiga tekniker som någonsin mänskligheten utvecklat.💗
Jag älskar fortfarande att spinna och spinner ofta flera timmar per dag. För mig är det själva grunden i tillvaron och jag älskar Gandhis inställning och insikter om spånad som en mänsklig grundförutsättning.

"The music of the spinning wheel will be as balm to your soul". 
-Gandhi